hunden

Visst förlåter jag dig matte...

Jag förlåter Dig, matte,

för att du ljög för min uppfödare

när Du köpte mig

och påstod att Du skulle vara hemma

och sköta mig

Jag förlåter Dig, matte,

för att Du sedan lämnade mig ensam

i min otrygghet

elva timmar om dagen

Jag förlåter Dig, matte,

för alla hårda ord

när någon granne klagat över att jag tjutit

efter Dig i min längtan

Jag förlåter Dig, matte,

för Din ilska över söndertuggade skor,

möbler och kläder

som jag tröstat mig med

i min ensamhet

Jag förlåter Dig, matte,

för Din falska stolthet och efoism,

som fått Dig att avstå från

att söka ett nytt, hundvänligare

hem åt mig

Jag förlåter Dig, matte,

för Din oförstående inställning

till hundars liv...

Jag älskar Dig, matte

men älskar Du mig?

Vet inte vem författaren är, men det är en mycket fin dikt tycker jag


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0