hunden
Visst förlåter jag dig matte...
Jag förlåter Dig, matte,
för att du ljög för min uppfödare
när Du köpte mig
och påstod att Du skulle vara hemma
och sköta mig
Jag förlåter Dig, matte,
för att Du sedan lämnade mig ensam
i min otrygghet
elva timmar om dagen
Jag förlåter Dig, matte,
för alla hårda ord
när någon granne klagat över att jag tjutit
efter Dig i min längtan
Jag förlåter Dig, matte,
för Din ilska över söndertuggade skor,
möbler och kläder
som jag tröstat mig med
i min ensamhet
Jag förlåter Dig, matte,
för Din falska stolthet och efoism,
som fått Dig att avstå från
att söka ett nytt, hundvänligare
hem åt mig
Jag förlåter Dig, matte,
för Din oförstående inställning
till hundars liv...
Jag älskar Dig, matte
men älskar Du mig?
Vet inte vem författaren är, men det är en mycket fin dikt tycker jag
